Vecka fem på dieten. Vågen stod på 66 kilo innan frukost i morses men jag kan fortfarande lyfta som jag gjorde innan vi började deffa, aka fett is going men musklerna är kvar. Jag kan se något som liknar abs i spegeln and fuck if it's not the coolest thing ever. I never ever ever (ever ever) thought that would be possible for me. Eller ja, i vart fall hade jag inte trott det om ni frågat mig för några år sedan. Blood, sweat and tears hat tagit mig hit och det är inte en sekund av det jag skulle ta tillbaka. Inte en "uppoffring" jag inte skulle göra om och om och om igen. 

Men okej, jag är hungrig. Det ska jag inte hymla med. Every now and then I'm fucking starving. Och jo visst det är ett jävla passande på exakt vad jag äter för att jag ska få i mig allt jag behöver (protein and carbs is bae). Men det är därför det är en begränsad tid man gör det här, det är inget som ska vara för evigt (so you can unclench mum). Det och resultaten, som även om det fortfarande inte är lika drastiskt som för någon annan (host host) talar för sig själv, gör det värt det. 

Yeah. That was that. Vi höres loves.