Det här med Nyårslöften

Publiserat 2012-12-31 16:48:09 i Randoms,

 
Jag tänkte att vi skulle prata lite om det här med nyårslöften. Som sagt så kommer jag inte att lova mig själv något i år. Why? jo för att det alltid går åt skogen och jag alltid blir sur på mig själv. För jag lovade ju. Är väldigt duktig på att svära dyrt och heligt att jag skall göra något, even better på att bryta mot mina egna regler. Vet inte varför men när jag lovar grejer så blir det liksom en massa press (särskilt om man har talat om för folk vad det är man lovat - vilket jag i och för sig inte brukar göra, but still), och så går alltihop åt skogen. Så hur smart känns det att lova en massa grejer som man ändå vet att man kommer att ge upp efter några veckor och känna sig som en misslyckad idiot? Inte smart alls faktiskt.
 
Nej 2013 tänker jag bara ta det som det kommer. Träna som jag gjort innan, kanske mer men inte för att jag lovat det utan i så fall för att jag känner för det, vara mer öppen mot folk men bara om jag möter folk jag faktiskt vill vara öppen mot och liksom acceptera att det är såhär jag är, inga konstigheter. Tänker inte sätta upp några överdrivna mål, progress is progress no matter how small, så det så. Eh ja, lite så tänker jag. Och nu tycker ni kanske att allt det här låter som löften, i alla fall, men det kan jag tala om att det är det inte. Det är anti-nyårslöften. Så det så. Ingen press. Ungefär. Något i den stilen.
 
Har funderat lite på det där med varför folk lovar så mycker grejer varje år, när de flesta av oss borde veta vid det här laget att oddsen liksom är emot oss. Känns det lättare att börja ett "nytt liv", vad det nu kan tänkas gälla (träning och hälsa är väl det vanliga, och så vill folk kanske, jag vet inte...byta jobb?), på ett nytt år? Möjligen. Vilket jag väl i och för sig kan förstå, det handlar om symbolik and such stuff (och så är det ju så många andra som gör samma sak, and there is strength in numbers you know), men i alla fall. Känns som om det är upplagt för att folk, precis som undertecknad så många gånger, skall bli besvikna på sig själva. Men jag antar att för ett en del människor (vad kan man tänka sig, typ två på hundra?) så funkar det. Och det är väl bra för dem.
 
Eh ja...det här inlägget blev ju lite längre än vad jag hade tänkt mig. Men men, så är det. Nu skall jag alldeles strax börja göra mig i ordning för nyårsfirandet, så nu får ni återgå till ert och så hörs vi senare eller imorgon eller så. Ha en fortsatt bra kväll.

2012 - Epilog

Publiserat 2012-12-31 12:45:34 i Randoms,

Okej, så då var det sista dagen på året. Inatt går vi från 2012 till 2013 och även om det väl egentligen inte betyder så mycket så känns det liksom märkvärdigt ändå. Det är något med de där sekunderna när ett år blir till ett annat, något jag inte riktigt kan förklara men som är...ja spännande på något vis. Som om något kommer att bli fundamentalt annorlunda på det nya året, trots att man egentligen vet att det förmodligen kommer att bli väldigt likt året innan. Ja för hoppas kan man ju, och jag trot faktiskt att 2013 kommer att bli ett himla bra år. Så mycket talar för det. Och ja, det kanske är dumt att förvänta sig så mycket, eftersom det liksom är som upplagt för att man skall bli besviken, men jag känner mig positiv så jag tänker köra vidare på det.
 
Ja, and we're moving on. Tänkte se tillbaka lite på året som gått (inte lika detaljerat som förra året dock, det var alldeles för mycket jobb med det). Det började ju, som jag sade igår (inatt?) ganska bra. Lite krisartat var det förstås när jag fick reda på att vi var tvungna att skriva uppsats i par (kände som ni kanske vet inte min klass alls så bra som jag nog borde ha gjort - tyvärr), men det löste sig ju på ett alldeles lysande sätt. Tack till Fredrik, som var min uppsatspartner och inte blev fullkomligt vansinnig på mig när jag var jobbig att ha att göra med. (Vilket nog tyvärr var lite för ofta - särskilt när jag fick underkänt på den där tentan, där kan vi snacka kris.) Jag är faktiskt väldigt stolt över vår uppsats och det här med att inte skriva själv gjorde ju, i slutändan, allt mycket roligare.
 
Och efter uppsatsen kom ju då examen. Det var en väldans fin dag som började med en ceremoni i Universitetsbyggnaden (ni har sett den på tv, den är där de sjunger på första maj), fortsatte med champagne på Psykologen och sedan vin med diverse klasskamrater. Jag hade en himla fin klass, det är bra synd att jag inte lärde känna dem bättre.
 
Jag och Anna i min klass (mycket trevlig människa) på examensdagen.
 
Och efter examen kom förstås det ni redan har hört alldeles för mycket om. Arbetslösheten. Det värsta jag gjort i imtt 23-åriga liv, skulle jag tro. Nästan sex månader gick jag hemma innan jag fick praktiken på Adecco (tack Adecco, you saved my sanity) och gjorde inget annat än tränade och sökte jobb jag ändå inte fick. Tillvaron ar, som ni märkte, inte särskilt rolig alls. Ingen människa är gjord för arbetslöshet, det är jag övertygad om, men jag är då det verkligen inte. Har aldrig känt mig så värdelös och hoppas verkligen att jag slipper vara med om det någonsin igen (folk säger att när jag väl får ett jobb så kommer det där halvåret inte kännas så långt, jag tror att folk har fel). Ja, och mycket mer än så finns det nog inte att säga om det (har ju faktiskt redan klagat på den tillvaron mer än tillräckligt).
 
Det som räddade mig ur min allt annat än ultimata tillvaro var ju alltså praktiken på Adecco, som hittills har varit mycket bra. Jag har känt mig väldigt välkommen och fått bidra med en hel del redan, för att inte tala om hur stor skillnad det gör för hur man mår, rent psykiskt, av att ha någonstans att gå på dagarna. Har fullt förtroende för att min tid på Adecco skall leda till något mycket bra.
 
Jag och en kaffemugg på kontoret. Mycket vanlig företeelse.
 
And now here we are. Julen har precis passerat och jag tror inte att jag behöver berätta om den igen, men den var såklart väldans fin. Och nu är året slut. Det har varit ett märkligt, omtumlande år, som jag nog alltid kommer att minnas. Tar med mig allt det positiva från 2012 in i 2013 och försöker att lämna det negativa där det hör hemma. I det förflutna. Tänker inte lova något det här nyåret, eftersom nyårslöften sällan infrias, men tänker hålla fast vid alla de goda vanor jag skaffat mig trots allt. Regelbunden träning (jag och träning är äntligen vänner, på riktigt) är ett exempel. Några fler kommer jag förstås inte på nu, men det är strunt samma för ni fattar vad jag menar (eller?). Skall avrunda istället, för jag tror att detta inlägg är långt nog. Återkommer nog senare, men ni får ha det fint så länge.

Om mig

Me

nilsen

Svorsk by popular demand. twitter: @EmmaSofiaNilsen Instagram: @Sofia Nilsen