It's Valentines day, men vet ni vad? I'm good. För första gången på en herrans massa år kan jag faktiskt säga det utan att det ska vara ett försök att övertyga mig själv. Historiskt sett har det var en skitdag för yours truly, den kommer liksom varje år som en kosmisk slap in the face (oh so you're still single, how do you feel about that?) och det har varit lite jobbigare än det kanske borde vara (jag menar det är egentligen bara en dag bland andra). I år går det helt fint. Honestly.

 

Jag vet inte vad som är annorlunda och har egentligen inte någon lust att utforska det heller. I feel good, so I'm going with it. Period. Går runt här i min lilla lägenhet sans pants, fiksar matlådor och lyssnar på musik och känner mig liksom tillfreds. Det är en befriande känsla det vill jag lova, långt ifrån garanterad any sunday and least of all this one. God knows hur länge det varar liksom så ja, jag håller fast vid det with the tip of my fingers.