I mil fall av tio så är svaret nej, det kommer nog inte det. Kanske det inte kommer att betyda något om en månad en gång. Men nu, idag när jag gråter i duschen cause there is no purer place to suffer, idag när jag kramar en kudde för det är vad jag har; idag när det känns som något gått sönder inuti mig och aldrig kommer att bli helt igen, idag betyder det något. (Idag när du försöker hålla fast vid dig själv med allt du har hur det än är du gör det för vi är alla ledsna på olika sätt.)

Jag inser att poängen med den där kommentaren är att visa att det blir bättre, och jo jag är ett fan av att någon säger till mig att det kommer bli okej för jag kan inte alltid tro på det när jag försöker säga det till mig själv, men det är något med orden som känns så fel. Som om folk inte helt inser att det spelar liksom ingen roll hur litet det här problemet kommer att kännas om ett år, för NU, nu gör det inte det. I mitt huvud är det som om man säger till mig att så illa är det faktiskt inte and hello I know that but I'm falling apart here..

Är inte helt säker på vad jag ville ha sagt med det här. Kanske inget mer än att var snäll och sluta använd det där uttrycket för är det helt seriöst någon som blir hjälpt av det? Jag vet inte. Hur som helst så har jag nog pratat nog nu.