until you feel like there is nothing left, and then go a little bit further
Holy shit frick on a stick that was legday worthy the name. Jag är död. Det har gått en god stund sedan jag kom hem men mina stackars ben vill fortfarande ta babysteps eller helst av allt sitta ned om det över huvud taget går. Är alltid extra sliten efter legday men idag, idag är det fanimej extra extra. Don't get me wrong tho, I love it. Det är världens bästa känsla, den du har när du har tatt ut sig helt, när du vet att du gav allt du hade. Och det faktum att jag höll mig i räcket ned för trappen på Fresh på vägen hel som om det gällde livet tyder väl på att nej, det var inte mycket kvar att ge där inte.
Så ja. Återstår att se om jag kommer ur sängen imorgon dårå (för att inte tala om onsdag, träningsvärk är alltid värst efter 48 timmar för min del). Spänning i vardagen. Yeah. Det var väl det om legday egentligen. Nu ska jag fokusera på min middag. Vi hörs darlings.
