Sunday week 8 of the cut. I look good. Jag menar det är väl självgott att säga men damn I do. Första veckorna frustrerade det mig någon enormt att det gick så långsamt, men det tog sig som man säger. Det är fortfarande några ställen jag vill att lite med fett ska försvinna, for purely superficial reasons, men jag är jävla stolt över hur jag ser ut idag och det skäms jag inte ett dugg över att säga. Träningen blir också bättre för när man kan se sina muskler ordentligt så ser man också att man gör riktigt, också det är väl egentligen huvudpoängen (målet är inte att bli så smal så möjligt vetni, that's a whole other type of diet).

Anyway, jag ska inte sticka under stol med att jo visst det är slitsamt, jag är tröttare än jag tekniskt sett borde vara och jag längtar till den dag jag kan släppa kontrollen en aning och inte väga allt jag äter. Till mamma som nog var rädd att detta skulle sätta sig i huvudet på mig: det är inte en chans i världen att jag kunde ha levt såhär jämt så no worries. Det är värt det in the short run men det är också för att jag vet att det är en kort period som jag hanterar det så bra som jag gör. Mitt bland alla statements om hur nöjd jag är med mig själv så tycker jag att vi ska vara ärliga med det. This diet is not a lifestyle. It's not maintainable and it's not suppose to be. Emma Sofia out.