Everyone you love take a piece of your heart and you never really get it back
Hallo folkens. Jag sitter på tåget till Oslo och det är med en märklig känsla av nostalgi som inte riktigt känns tillåten eftersom jag inte ens har bott i Jessheim i en månad än. Det är som om det var så längesedan jag flyttade, som om livet i "stan" är så avlägset. Främmande på något vis som jag inte kan sätta fingret på. Men på ett bra sätt. För att jag känner mig så hemma i Jessheim antar jag. På ett ungefär. Är inte säker på att jag förklarar det här sådär sjukt bra.
Hur som helst, skall hälsa på hos boysen och det ska bli så fint så fint. Saknar dem en väldans massa såklart (det är inte så farligt som jag trodde att det skulle vara dock, jag var beredd på att det skulle bli betydligt märkligare). Ja och så är jag förstås himla nyfiken på hur de bor nu för tiden (de har också flyttat, det har jag väl sagt?). Lätt värt tusen års tågåkande. 💜
