Rubriken ovan läste jag under en eller annan bild på insta (jag minns inte hur den såg ut men det var en tjej som postade den, har inte en aning om huruvida det var hennes ord en gång) och den träffade rakt i hjärtat. För det är precis så det är, precis. Och det är något du inte kan förstå förrän i efterhand (i vart fall är det något jag inte förstod förrän i efterhand).

Jag slösade en massa år på att önska att jag var smal. På att tänka och tro att det var lösningen, se på bilder på folk som var tunnare än mig och idealisera det (en kroppsform som aldrig kunde bli min, för jag är inte född på det viset). Jag kunde aldrig ha tänkt mig då att jag skulle komma dit där jag är idag. Jag kunde aldrig ha förstått att jag skulle se på samma bilder och säga nej, sånn vill jag inte se ut. 

Sure jag går på diet för tillfället men jag väger och mäter och passar så noga på allt för att inte förlora min styrka. För det är den som är viktigast, som kommer i första rummet. Mina muskler ska ha näring och de ska växa för det är det här jag älskar, det är den här livsstilen jag valt för mig själv. Har sagt det så många gånger men jag är så oerhört tacksam för att jag gjorde det, för hur kapabel min kropp är idag, och det är ingenting jag någonsin skulle byta bort för att vara "smal".