Min låtsasfru
Aka "Just Go With It". No offence (eller kanske lite dårå) men det borde vara skottpeng på människor som översätter filmtitlar. Det blir aldrig bra.
But anyways, det var den jag och Stina såg på bio igår. Och nu tänkte jag att ni kanske ville veta vad jag tyckte, eller? Hur som helst så tänker jag tala om det för er i alla fall, jag antar att ni vet by now att det är så det funkar här. Det är ingen idé att ni protesterar. Så okej, såhär ligger det (på ett ungefär) till:
Jag gillade den. Man förstår redan när man ser affischen hur den skall sluta, alla filmen av denna sort slutar ju liksom på samma sätt (fast hur snygga kvinnor som Jennifer Aniston will ha sådana som Adam Sandler är det aldrig någon som förklarar förstås). Men det är liksom inte slutet som är det viktiga, och för den delen så behöver det inte alltid vara obskyrt och svårgripbart (och helst franskt, eller polsk eller nåt) för att det skall vara bra. Ibland vill man bara se något enkelt. Och skratta lite.
Och det gjorde jag när jag såg denna film. Skrattade alltså. Jag gör inte det sådär fruktansvärt ofta när jag ser på film, inte rakt ut alltså (jodå man kan skratta inombords), så då är det faktiskt rätt festligt. Brukar tycka att en del filmer av denna sort är lite för flamsiga, men helt ärligt så tyckte jag att denna var bra balanserad. Lite skratt, lite allvar, lite mitemellan. Och fina bilder av Hawaii är ju alltid trevligt.
Betygen (på en femgradig skala) blir såhär:
Stina: ♥ ♥ ♥ ♥ +
Sofia: ♥ ♥ ♥ +
Hoppas att ni också gillar den, om ni ser den allstå, så att ni inte känner att jag lurat er. För det vore ju himla tråkigt, för alla inblandade (men kanske mest för er, förstås). Och det var allt för mig, for now alltså.
Peace out.