Neil Gaiman — 'This is how you do it: you sit down at the keyboard and you put one word after another until its done. It's that easy, and that hard.'
Jag har två stora passionernas livet. En är, som ni mycket väl vet, fitness. Den andra är att skriva böcker. Det är en av dessa jag skulle rekommendera till andra och jag tror att ni vet vilken det är. Fitness är lätt i jämförelse, det är en förhållandevis rak process som ger dig resultat bara du håller dig på rätt. Att skriva böcker är lite mer som när kag orienterade i skolan, ett jävla massa fram och tillbaka, ifrågasättande av min egen mentala kapacitet och till slut en viss osäkerhet på om jag faktiskt kom mig i mål (jag var inte så bra på orientering). Det är känslan av att aldrig veta om något är bra nog, att ge upp och börja om och ge upp igen bara för att gå tillbaka till det du hade från början. Det är inget du gör om du är rätt funtad.
Jag älskar det dock, det är det jag försöker komma fram till här (jag är ju långt från rätt funtad det vet vi alla), och jag har älskat det sedan jag gick i första klass och författade en hel serie om citroner. Det är svårt att förklara för någon som inte gör det själv men det är få saker som är så tillfredställande som att skriva något du faktiskt är nöjd med, något du ser tillbaka på och känner att damn, I do have it. Kanske är det fel att kalla det en passion för det är mer ett tvång. Jag kan inte sluta, kan inte låta bli, och det är därför jag gör det. Möjligen låter det som en besatthet och man skulle kunna kalla det det för det är någon som inte lämnar dig ifred.
And I'm good you know. Det tar emot att säga men jag är det. 2011...12? skickade jag in mitt på den tiden enda färdiga manus till ett antal förlag (för övrigt det läskigaste någonsin, det är som att lägga en del av sitt hjärta i ett kuvert) och fick det hör svaret:
Jag kommer aldrig se detta som något annat än en stor seger. Skriver ni själva förstår ni.
Det var inte my best work. Eller ja, det var ju det då men jag var så ung. Mitt nuvarande manus är bättre. Mer arbetat (as it should be jag har jobbat med det i...fyra? kanske fyra, år). Där är jag fortfarande i korrekturläsnings-fasen men jag är faktiskt ganska nöjd. Kommet väl hata det snart men det är en del av processen och det går över. Jag tror på historien, håller fast vid det. Eh ja...nu blev detta ett jävla långt inlägg men whatever. Ska sluta jiddra nu. Vi hörs darlings.
