Jag har nog aldrig tänkt på mig själv som en sådan där människa som flyttar en massa. (Ni vet vilka jag menar, lite som Jennifer Anistons roll i Along came Polly.) När jag tänker på det så har jag dock bott  ganska många ställen under mitt snart tjugosexåriga liv. Trollhättan, Sösdala, Lund, Serris/Val d'Europe, Oslo och nu Jessheim. Sex olika platser. Det är väl kanske inte massor med platser, men det fler än jag trott om ni frågat mig för...ja säg sju åtta år sedan. Ja för det är ju sedan jag gick ur gymnasiet som flyttandet har skett.

Hur som haver. Vet inte vad jag ville ha sagt med detta. Det slår mig bara då och då liksom. Är egentligen inte den sorts person som blir uttråkad och måste flytta på mig för dens skull, kan definitivt se mig själv här om flera år (i Jessheim som jag mobbade så innan jag flyttade hit, who would have thought), men det är såhär det har blivit. Och det är jag faktiskt väldigt tacksam för. Vad jag hoppas på nu är väl någon (ja någon, vi ska vara ärliga här det är ju en pojkvän som fattas) jag man bygga ett ordentligt liv med. Men det är en helt annan diskussion.