God morgon my loves. Igår kväll/natt gjorde jag det stora misstaget att tänka "jag ska bara kolla klart på den här grejen...som buffrar i tusen år och som jag får starta om tusen gånger eftersom bilden blir konstig", och kom därför inte i säng förrän lite (elelr kanske till och med mycket) för sent. Och därför sitter jag nu på kontoret och känner mig som någon sorts välklädd zombie snarare än en människa. It's not awesome I can tell you that much, men eftersom det är enbart mitt eget fel så antar jag att jag borde låta bli att gnälla. För om man inte lägger sig fastän man vet att man borde, ja då får man skylla sig själv om man är trött sen.

 

Yeah, and we're moving on. I morses när jag skulle göra mig i ordning och i godan ro satt på golvet i min lilla sminkhörna (ja man får sitta på golvet mellan två lampor för att få tillräckligt med ljus, frågor på det?) såg jag något i ögonvrån.

 

Vad är det? tänkte min sömniga hjärna.

 

Ingenting antagligen, svarade den andra delen, sminka dig nu. (Eller i alla fall något i den stilen, jag kan faktiskt inte minnas helt och hållet.)

 

DET ÄR FÖR HELEVETE EN SPINDEL!, sa den första delen då. Och där var traumat ett faktum. Med blicken på spideln (det största problemet med att se en spindel är när den försvinner vet ni väl?) knuffar jag tvn åt sidan och springer typ ned för trappan för att hämta pappa, som lyckligvis fortfarande är hemma och kan ta ut eländet (tror för övrigt att den är borta där ett tag när pappa kommer upp på mitt rum, och blir oproportionerligt skärrad över detta, men upptäcker den sedan).

 

Slutet gott, allting gott. Trodde ni ja. För det trodde jag med. Slår mig till rätta igen, sminkar mig färdigt och fixar håret och skall sedan gå till andra änden av rummet för att hämta mina kläder. Då ser jag något precis vid vägglisten.

 

 

Holy shit! Och nu är pappa inte hemma heller, och jag vågar definitivt varken lämna den där eller fånga den i en burk. Ser mig desperat om efter någon sorts vapen och hittar en gammal skolkatalog (eller något liknande, kollade inte särskilt noga). Går fram till spindeln, så nära jag vågar komma vilket är typ en och en halv meter, och kastar said katalog mot den.

 

Jag missar förstås. Oh fuck! Den rör sig!

 

Har lätt panik vid det här laget, men plockar upp tidningen igen och lyckas den här gången mosa odjuret under den. Platt som en pannkaka. Seger.

 

Och kom nu inte och säg att det var elakt eller något i den stilen, för spindeljäveln har faktiskt inte i mitt rum att göra. Över huvud taget. Det är mitt territorium och jag reserverar mig att döda alla ovälkomna insekter som vågar sig in där. Att det sedan dröjde en lång stund innan jag vågae lyfta på katalogen och städa bort den döda spindeln, eftersom man aldrig kan vara säker nog på att de är döda, behöver vi inte tala om.

 

Yeah. Så som ni förstår så var det lite av en traumatisk morgon. Ovanpå tröttheten liksom. Not ideal. At all. Men jag kom ut ur striden segrande och idag är det sista arbetsdagen för veckan (jo jag vet att det bara är torsdag, jag är inte helt tokig än, men jag är ledig imorgon så det är ändå lite som fredag) så jag tror kanske att det kommer att styra upp sig.

 

Japp, och nu får det verkligen räcka med babblande. Vi hörs senare.