Där här bilden sammanfattar nog dagen ganska bra skulle jag tro. Utan min kära mugg (kopp?) second morning coffee (tack SevenEleven, ni känner inte för att sponsra min koffeinhabit?) hade jag inte blivit mig själv över huvud taget. As it was så fick jag känna mig som en människa en liten stund i alla fall. På morgonen typ. Och en liten stund mitt på dagen kanske (eftermiddagen vette fasen, då var det inte direkt någon som var pigg om sanningen skall fram - och det ska den ju).

Opponeringen själv skall vi inte ens prata om. Jag menar uppsatsen är godkänd and all (hoppad dock på VG även om jag är rädd att det skeppet har seglar) men det sök förstås upp saker att fixa. Små och lätta saker men ändå saker, och som ni kanske vet så är undertecknad inte världsbäst på att höra att saker inte är rätt gjorda/behöver göras om (prestationsångest and all), så det var lite...let's just say not fun. Hela grejen (being: uppsatseländet och akademiskt småfix och allt sådant skit) står mig upp i halsen.

On the flipside så är det dock bara två dagar kvar nu. Imorgon skall jag och Fredrik opponera och på torsdag tar jag examen (!). Känns så sjukt bra. Och med den något mer positiva tanken tror jag att det är dags för mig att avrunda och återgå till mitt. Ha det bra så länge my darlings.